Äldre: 2016-07-02
Nyare: 2016-07-08
Efter vår tur i Plitvice for vi norrut via Karlovac in i Slovenien. Söder om Ljubljana, utanför Postojna hittade vi en liten lagom lite charmig ställplats, lämplig för ett par nätter. Brevid ställplatsen bodde små griskultingar. Lite ojämn tillgång till WiFi gör det lite svårt att hålla ett jämnt tempo på bloggandet.
Måndag morgon vaknar vi utvilade och fixar det vi ska. Vi gillar lugna morgnar och kommer inte iväg förrän efter lunchtid till Postojna-grottorna som är dagens mål.
Postojnagrottorna är ett 24 km långt grottsystem, format under miljoner år av floden Pivka. För allmänheten är 5,3 km besökbara vilket gör den till världens längsta besökbara grottsystem. Första sträckan in i grottsystemet går via en elektrisk järnväg med små öppna vagnar.
När grottsystemet utvidgar sig så kliver vi av och fortsätter till fots. Vattnet har alltså under tusentals år vittrat sönder kalkstensberget och bildat en mängd stora hålrum. Överallt finns små och stora stalagtitet och stalagmiter, s k droppstenar. I den skumma belysningen ser de ut som små figurer, som små statyer som står uppställda, alldeles tysta i ett stort museum.
Många av de grottrum vi passerar är gigantiska med takhöjd på 40 - 50 meter. Belysningen är sparsam men effektfull. Man väntar sig att snart komma in i dvärgarnas guldgrotta och mötet med Smaug. Men. Ett av grottrummen används som konsertlokal med en enastående akustik och plats för en publik på över tiotusen personer.
Temperaturen inne i grottorna är alltid ca 8 grader. Man vandrar runt i grupper samlade av guider som på olika språk stannar upp gruppen och berättar om grottorna och det vi ser. Grottan har varit känd sedan 1200-talet och har används som förråd och förvaringsplats. Det var i början av 1800-talet som man upptäckte flera grottrum och nu fick grottan för första gången en belysning och kunde urforskas vidare.
Många av grottrummen är helt eller delvis vattenfyllda. Och inne i grottsystemet skapas ett eget ekologiskt system med växter, alger, bakterier, insekter och den sällsynta olmen.
Däremot finns en minivariant av Gollum här. Han heter Olm och lever i dessa underjordiska grottor. Olmen är ett opigmenterat groddjur med gälar, knappt någon syn men med andra mycket välutvecklade elektriska känlsloorgan för att hitta föda och kompisar i grottmörkret.. Olmen blir ca 20 cm lång och kan knappast kallas glupsk. Den kan leva på sparlåga under långa perioder, upp till tio år utan föda. Det är ett känsligt djur som lever i mycket känsliga och sårbara miljöer i grottornas mörka vatten. En del av vårt fantastiska universum.
- - -
Tisdag drar vi vidare uppåt, tillbaka till ställplatsen utanför Willach i Österrike. Vi kan varmt rekommendera ställplatsen på Schlossweg 2 i Rosegg. På vägen stannar vi till några timmar i huvudstaden Ljubjanka och gör ett besök på St Nicholas Catedral (minst ett katedralbesök per semestertresa) samt marknaden utanför. Verkar vara en stad man vill återvända till och upptäcka mer om.
Onsdag far vi åter den vackra motorvägen mellan Willach och Sallzburg. Rakt genom alperna. Det är vykortsversionen förstås. Vill man uppleva Alperna ska man hålla sig borta från motorvägar och ge sig ut på kringelvägarna och upptäcka de mysiga platserna.
Onsdag kväll slår vi läger på en ställplats strax utanför Füssen, Camping Seewang, med plats för ett 15-tal fordon alldeles intill campingen. Füssen är nämligen startpunkten på det som kallas Romantiska Vägen i Tyskland. En rutt på ca 35 mil, från Füssen till Würzburg, som sammanbinder ett 30-tal pittoreska bayerska städer, platser, slott och sevärt. Kan vara vätd att testa som ett alternativ till den vanliga rutten norröver via München och Nürnberg.